qnina.blogg.se

 

När jag och Miranda kom fram till vår värdmamma i England så var vi självklart paranoida, vad hade varit med typiskt än att ett hus, i regninga, gråa, England spökade? Dessutom var det speglar överallt i huset, speciellt i vårt rum. Alla byråer, garderober var av speglar. Hela badrummet hade speglar! Aldrig har jag varit med om så många speglar. Om jag kommer ihåg rätt så var detta någon utav dem första nätterna. Miranda hade varit och duschat och kommer in och det första hon gör är att fråga "Varför skrek du?". Jag var alltså helt ensam på rummet, hade inte hört någon skrika och jag vet att jag själv inte hade skrikit. Hon går sedan till sin dator som har varit helt orörd sedan dess att hon lämnade rummet. Hon tittar sedan på mig och frågar varför jag har sökt på Mother's day på hennes dator vilket jag absolut inte gjort. Samma kväll/natt går en nattdukslampa sönder, eller aa, den slutade fungera efter en hel kväll av blinkande.

 

Detta var också i Enlgand, hos vår värdmamma. Det sägs att det ibland kan kännas som att man stör eller inte är välkommen när något övernaturligt befinner sig i närheten eller i rummet. Detta var en sen kväll, vi skulle gå ner. Alla andra låg och sov så det var helt kolsvart. Jag går först in mot köket för att tända en lampa men ser helt plötsligt Lisa, värdmamman, i mörkret framför mig. Trodde jag gick in i henne så jag backade och insåg sedan att det inte alls är någon som står där. Men förstår ni att jag har fått en så stark känsla och överygelse av att någon stod rakt framför mig så att jag var tvungen att stanna och backa? Många gånger kan man ju inbilla sig men det fattar man ju i efterhand. I denna situation så flyttade jag ju tillochmed på mig. Det sägs ju att det värsta när det kommer till det övernaturliga inte är att se eller höra utan känslan som de kommer med.