6 MÅNADER SOM SAMBOS
Det känns helt sjukt att vi redan bott här i 6 månader men också helt sjukt att vi bara bott här i 6 månader? Hur klarar vi av sambolivet då? Egentligen är det inte så stor skillnad från hur det varit innan förutom mer ansvar då. Jag får väl erkänna att jag är den som gör mest sysslor i lägenheten. Någonting som var irriterande i början men äsch, jag har något att göra iallafall och har vi möjligheten så hjälps vi ju åt. Jag är hemma mer så jag har ju mer tid till att fixa också.
Innan vi flyttade så var jag så orolig för min ekonomi, trodde att jag skulle leva som en kyrkråtta, hade verkligen stress över hur jag skulle få ihop allt men det har gått jättebra! Bättre än förväntat och jag har fortfarande kunnat unna mig saker, tillochmed lyckats spara pengar också.
Något som jag har insett är att vi båda är grymma på att laga mat, alltså verkligen. Oscar gör jättegod mat och gillar att vara i köket medan jag är den som gillar att ha det rent och fint runtomkring mig så vi kompletterar varandra bra där!
Den friheten att bo själva är obeskrivlig. Allt här är precis som vi vill ha det, från inredning till mat som finns i kylskåpet liksom. Ibland känns det fortfarande overkligt, att det här är vårt, att det inte är svårare att betala en hyra månadsvis och på så sätt får vi tillåtelse att bo här, det är så lätt egentligen det svåra var att få en lägenhet överhuvudtaget. Ännu mer overkligt känns det när man tittar tillbaka på bilder som vi tog av lägenheten när vi var här och tittade, tre veckor innan inflytt. Det känns och ser inte ens ut som det gjorde då! Det här är något utav det bästa i livets gång - att flytta hemifrån!